Så, kvällen söndagen den 23 april. Vi skulle ut och leta rätt på en pungräv och frågan är nu

- hittade vi någonsin denna pungräv ??

Ja vi gick ju till parken, lite för tidigt kunde kag tycka för det var fortfarande ganska ljust ute, och vandrade runt och letade efter pungräven från kvällen innan. 

Vi hade massa bröd med oss men någon pungräv fanns ju inte. 

Så istället tog vi en promenad i parken och plötsligt fick vi syn på en uggla som satt på muren precis vid gångvägen. 

Vi bestämde oss för att lysa lite bredvid den med våran ficklampa bara se vad det verkligen var. 

Asså jag är fortfarande inte söker men jag tror att det var en uggla. 

Den såg extremt arg ut ska tilläggas. Ett tag trodde jag att den skulle anfalla oss men nyfiken som jag är skulle jag absolut stå kvar för att se vad som hände. 

Ju mer vi lyste mot ugglan, desto argare såg den ut. Vi var ganska överens om att vi nog inte borde lysa på den men samtidigt ville man ju ta en bild på den. När ugglan verkligen såg riktigt förbannad ut bestämde jag mej för att köpa ett vykort med en uggla på istället och så gick vi vidare. Ugglan tittade efter oss tills vi försvann ur sikte. Fruktansvärt otrevlig uggla om man frågar mej.

Vi gick en bit och kollade efter pungräven. Vi hittade ingen pungräv men däremot ställde jag till med en show framför två stackars pensionärer när jag bestämde mej för att rätta till mina trosor mitt i allt. Till mitt försvar så satt pensionärerna i mörkret under ett träd så jag såg inte dom förrän skadan redan var skedd och dessutom är det inte mitt fel att dom trodde att jag gjorde något annat. Jag skulle som sagt bara rätta till mina kläder lite och sen att det rånade vara just trosorna var väl vad man kan kalla bad luck. 

Vi flydde från platsen illa kvickt och kag såg hur pensionärerna tittade efter oss tills vi försvann ur sikte även där. 

Jag vet inte vem jag var räddast för i det läget - ugglan eller pensionärerna.

Så vi gav upp jakten på pungräven och började gå hemåt när Doris plötsligt uppenbarade sej. Doris är alltså namnet på pungräven. 

Hon var lite blyg först men sen kom hon fram och åt massor av brödet vi hade med oss. Vid ett tillfälle snodde hon åt sej en stor bit och sprang iväg men sen stannade hon och tittade på oss och kom nog på att vi kanske faktiskt hade mer. 

Långsamt kom hon tillbaka mot oss.

När jag viftade med en liten brödbit fick hon fart på dom små korta benen och kom snabbt fram till oss igen. 

Hon åt upp allt bröd jag hade och när jag skulle försöka resa mej och gå försökte hon få mej att stanna. Hon tog tak i min mobil och drog i mina kläder men tillslut gav hon upp och blev sittandes med sina stora ögon spanandes efter oss.

Snipp snapp snut så var sagan om Doris slut .