Crystal cascades tagning 1

En dag bestämde vi oss för att cykla iväg till Crystal cascades. Det är ett vattenfall som ligger en bit från Carins. Tydligen ska det finnas två där - ett som alla besöker och ett som australienarna inte gärna berättar om (dom gillar att hålla vissa skatter för sej själva kan man säga) men som tur var kände vi en snubbe som gärna berättar precis allt för oss.
 
Så vi trampade iväg på våra cyklar för att hitta det första vattenfallet. Därefter gick en rad saker fel. Dels hade vi valt att ta eldrivna cyklar. Alla skattade åt oss och vi fattade inte varför, inte då men nu gör vi såklart det. Sen valde vi att ta den "sköna" vägen iställer för att cykla bredvid en stor bilväg och den vägen ledde runt en massa grejer så att en resa som egentligen skulle ta 1½ timme isch tog 4 timmar. Det resulterade i att när vi väl kom fram började det nämra sej skymmning. Och vi som hade köpt med oss fika och allt!
 
Vi kom fram till vattenfallet, hittade en bra plats och slog oss ner. 5 minuter senare gick alla människor som var där innan oss. Vi insåg att vi hade typ en halvtimme på oss att njuta av den här fina platsen, så vi kastade i oss vårat fika, tog några bilder och jag tvingade ner mej själv att bada i det kalla vattnet och sen var det bara att pinna tillbaka till cyklarna.
 
Ni kanske undrar varför det var så bråttom. Men det ska jag minsanna förklara.
När dert börjar bli mörkt kommer hela djurlivet fram för att käka och ta sin plats, eftersom det för det mesta är tomt på människor då. Och det är ju inget konstigt med det, så är det ju över hela världen. Det är bara det att i typ Sverige kommer det fram rådjur, igelkottar och maskar typ. Här i Australien kommer det fram spindlar, ormar och andra läskiga grejer som man inte gärna vill trampa på i mörkret. Faktum är att vi var nära på att trampa på en orm på vägen tillbaka till cyklarna. Den ringlade sej över gångvägen precis framför oss. Men det gick bra, vi tog några steg tillbaka och lät den passera och sen skyndade vi oss till cyklarna.
 
 
På vägen hem fick vi cykla längs med stora bilvägen i bäckmörker och elen till cyklarna tog såklart slut så det bliev svintungt att cykla. Jag hade varit sparsam med min el på vägen till vattenfallet just för att kunna använda den nu men tyvärr fick jag inte mycket användning för det eftersom jag både hade bättre kondis och var starkare i benen fick jag snällt byta cykel och trampa på det aset som var minst dubbelt så tungt som en vanloig cykel. Så jag säger bara det, aldrig mera el cyklar haha. 
 
Så den här utflykten var kanske inte den mest lyckade och därmed kallar jag den för tagning 1. Självklart kommer det en tagning 2 med ett mer lyckat försök att ta oss till Crystal cascades
 
 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:






RSS 2.0